Söndag morgon.
-Är du trött eller?!
-Ja, jo.. Det är jag väl..
-Varför pratar jag med mig själv?
-Jag vet inte...
-Fan va patetisk du är!
- ( No Comments )
- Aiijt.. Ska äta. Bless.

Haha. Jag tror jag håller på att bli galen. Bara inlägget igår bevisar en hel del!
Men att jag heter Classe säger väl allt ändå. Ni som känner mig vet. Classe är sjuk i huvet.

Jag saknar min dotter..
Jag satt och tänkte igårkväll när jag var ute och rökte. Jag tänke ett år tillbaka, när jag satt bredvid Zandra på sjukhuset och hon hade så jävla ont. Självklart hade hon ont, hon skulle ju föda vår underbara dotter. Skräckslagen som jag var lyckades jag ändå hålla fokuset på Zandra och prata med henne. När Daizy kom ut efter fyra timmars skrik och kämpandes klippte jag navelsträngen och hade gjort min del av förlossningen. Jag funderar då på hur många andra pappor som gjort det? Undra om det är så många egentligen...
Jag är i alla fall stolt över att jag fanns där och jag vet att Zandra är tacksam för det.
Och nu, ett år senare, springen min lilla flicka runt och skriker/skäller på allt som inte passar henne.. Bababa!
Haha.. Vackert!